Livet med en 2åring!
Jag får börja med att gratulera alla syskon till Dolly i efterskott.
Livet med en 2-åring går upp och ner men för det mesta så trivs vi alldeles utmärkt med varann.
Vi har ju även en liten 1-åring (snart) som är väldigt intresserad av Dolly. Hon har en längre tid fått agera stöd när han har tagit tag i henne och dragit sig upp. Hon har blivit påkörd av hans gåstol många ggr innan hon lärde sig vart han inte kom åt henne. Nu har han lärt sig att gå själv och då händer det att hon inte ens får vara ifred i biabädden där han kryper ner bredvid henne. (men då kommer matte och hämtar ungen för går man undan så ska man få vara ifred) Hon blir brutalt klappad och ryckt i "morrhåren". Ja, det kan vara hårt med en 1-åring i familjen. Men inte en enda gång att Dolly har visat nån irritation.
Han kan va ganska bra att ha också. Dolly står bredvid hans stol och lirkar ut majskrokar ur hans knutna nävar och hon är så försiktig!
I årsskiftet kommer vi att flytta in i huset och det kommer bli så mycket bättre för både oss och för Dolly. Hon kan springa mera lös och vara ute mycket mera. Tids nog ska vi hägna in gården så att hon kan vara ute hela dagarna och rota om hon vill det.
Annars då? Mera vakt. Lite grövre. En jävel på flugjakt.
Livet går sin gilla gång för en 2-årig rottistjej!
En rätt så typisk "Dolly-pinne"
Såhär kan det se ut när man INTE får vara ifred..
Lyxfrukost på 2-årsdagen.
