Lösningen!
Innan jag började med "Barbro" så var det inge kul att gå på promenader längre. Det var utfall mot folk, mot lastbilar, mot fyrhjulingar, mot hundar, mot ALLT.
Jag var extremt trött på att bara vara arg på Dolly hela tiden och det hjälpte ju verkligen inte så det var totalt meningslöst.
Jag började läsa lite Fredrik Steen och snappade upp det här om att man i längden vinner på att belöna rätt beteende, inte på att bestraffa fel beteenden. Frågan var ju bara hur jag skulle få Dolly att bete sig rätt i synnerhet vid hundmöten då hon var helt rabiat! Det fanns ingen möjlighet att få kontakt med henne, hon var helt paralyserad av den andra hunden.
Jag var helt enkelt tvungen att hitta ett sätt som kunde avbryta hennes beteende så att jag kunde belöna när hon tog kontakt med mig eller gjorde något rätt.
Jag hade hört talas om Barbros "kasta nyckelknippan framför hunden eller på hunden" men jag tyckte inte om det här med att skrämma hunden till lydnad.
Fast en dag så var jag ute och gick med min mamma och hennes sambo då det kom en lastbil förbi. Jag höll hårt i kopplet och väntade på utfallet - men det kom inget utfall. Mammas sambo hade kastat sin nyckelknippa framför Dolly precis när hon skulle göra utfall och utfallet utblev.
Eftersom jag var ganska desperat efter lösningar så tyckte jag att det var fantastikt. Jag ville spinna vidare på det absolut enda som nånsin hade fungerat mot Dollys utfall.
Jag fick helt enkelt välja att se det på ett annat sätt - jag skrämmer henne inte till lydnad, jag bryter hennes felaktiga beteenden.
Eftersom man har en massa konstiga bilnycklar nu för tiden som med största sannorlikhet skulle gå sönder efter några vändor i asfalten så åkte jag till Billige Nicklas och köpte på mig några colaburkar som jag tvingade Peter att dricka ur. Dem la jag i en påse med lite stenar och vips - den där påsen har blivit min makt kan man säga.
Utfall mot fordon, människor m.m. det bara försvann utan att jag ens behövde använda mig av påsen. Jag har kastat påsen enbart några gånger framför Dollys framben när hon har börjat mopsa sig mot en hund men i de allra flesta fallen så räcker det med att jag skakar till eller bara slår till på den för att hon ska gå som ett ljus bredvid mig.
Metoden får man tycka vad man vill om, den funkar för oss och jag är överlycklig. Resultater är inte bara att jag är glad, vi har en mycket mer lugn och harmonisk hund. Hon behöver inte längre ägna sig åt jobbiga utfall.
Jag ville dela med mig av det här ifall det är någon mer som har problem - tro mig, det är värt att prova. Det är inte roligt för varken hund eller ägare när såna här problem uppstår. Jag undrade vad vi hade gjort för fel. Försökte kontakta Fredrik Steen för jag var övertygad om att vi aldrig skulle kunna lösa detta själva. KOllade även på ett antiskällhalsband för 2000:- som jag tänkte beställa - den hade fjärrkontroll och kunde användas även vid utfall.
Livet med en 2åring!
Jag får börja med att gratulera alla syskon till Dolly i efterskott.
Livet med en 2-åring går upp och ner men för det mesta så trivs vi alldeles utmärkt med varann.
Vi har ju även en liten 1-åring (snart) som är väldigt intresserad av Dolly. Hon har en längre tid fått agera stöd när han har tagit tag i henne och dragit sig upp. Hon har blivit påkörd av hans gåstol många ggr innan hon lärde sig vart han inte kom åt henne. Nu har han lärt sig att gå själv och då händer det att hon inte ens får vara ifred i biabädden där han kryper ner bredvid henne. (men då kommer matte och hämtar ungen för går man undan så ska man få vara ifred) Hon blir brutalt klappad och ryckt i "morrhåren". Ja, det kan vara hårt med en 1-åring i familjen. Men inte en enda gång att Dolly har visat nån irritation.
Han kan va ganska bra att ha också. Dolly står bredvid hans stol och lirkar ut majskrokar ur hans knutna nävar och hon är så försiktig!
I årsskiftet kommer vi att flytta in i huset och det kommer bli så mycket bättre för både oss och för Dolly. Hon kan springa mera lös och vara ute mycket mera. Tids nog ska vi hägna in gården så att hon kan vara ute hela dagarna och rota om hon vill det.
Annars då? Mera vakt. Lite grövre. En jävel på flugjakt.
Livet går sin gilla gång för en 2-årig rottistjej!
En rätt så typisk "Dolly-pinne"
Såhär kan det se ut när man INTE får vara ifred..
Lyxfrukost på 2-årsdagen.
Uppdatering..
Dolly och jag har precis gått klart våran Aktivitetskurs. Kors i taket - vi kunde delta varenda gång. Har fått provat på rallylydnad, viltspår, personspår, barmarksdrag, sök, uppletande och pyttelite agility. Jag fastnade nog mest för viltspår och barmarksdraget. Dolly verkar tycka att allting är roligt.
Hon har dock väldigt svårt att koncentera sig ute på plan!
Största missödet var ju när jag satt på gruset med Dolly i kopplet och inte uppmärksammade att det kom nån liten lurvtuss bakom ryggen på oss. Dolly uppmärksammade däremot detta och satte av mot den där stackars lurvtussen. Jag släpade efter i kopplet och brände upp hela händerna mot lädret :/ Jag hade kunnat strypa hundjävlen. Men hon hann aldrig ifatt lurven och det är väll huvudsaken.
Våra promenadproblem kvarstår. Jag körde med vattenpistol. Det hjälpte hur bra som helst i en vecka. Men man ska inte ropa hej........nu skiter hon blankt i sprutet.
Vad jag lärde mig på Brukshundsklubben är väll att inte ta för allvarligt på problemen. Jag såg även en och annan kursledare med hund där hunden gjorde utfall mot människor...det kändes rätt skönt. Dessutom så är det ju ganska olika vad man tycker är problmen och inte.
Träffade en gamal arbetskompis med en rottishane som hade exakt samma problem som jag har. Han ansåg inte att han hade några som helst problem.
Det som är tråkigt med det hela är att jag inte kan ställa ut henne mer. Träffade en tjej som jag tror kan sin sak som tyckte att Dolly är superfin. (lite ljusa ögon bara)
Provade att cykla med henne igår - hon var värsta naturbegåvningen, det gick hur bra som helst! Däremot så gör jag det inte direkt inne i samhället. Jag cyklade där vi bygger huset, där möter man inga hundar, i värsta fall en älg!Det är kul att kunna variera sig lite!
Nu fortsätter vi att njuta av sommaren!
MH
När jag väl pratade med rätt person som fixade så att jag kom med så var det inga som helst fel på själva MH´t!
Däremot så gick det inte som vi hade tänkt oss. Det började ganska dåligt med att Dolly skällde ut figuranten vid hälsningen. Detta hade jag befarat innan och var ganska säker på att det skulle hända. Hon är helt enkelt ganska osäker mot främmande männsikor.
Måste säga att det känns som ett ganska stort misslyckande från vår sida. Däremot så vet jag inte vad det är vi har gjort fel. Hon är inte dominant. Hon har varit med överallt (och är fortfarande) där hundar får vara ända sen hon var 8 veckor gammal. Hon har träffat hur många männsikor som helst och aldrig varit med om nått obehagligt. Ingen har nånsin varit dum mot henne. Det känns jättetråkigt faktiskt!
Därefter är jag ganska nöjd med tanke på hur vi "använder oss" av vår hund. Hon roade sig själv ganska skapligt under de där tre minutrarna som man skulle stå stilla genom att rota med pinnar. För våran del är vi ganska glada att Dolly roar sig själv så bra. Hon kan springa runt i timmar och rota med pinnar. Sen att det kanske inte är det mest önskvärda beteendet på ett MH är väll skitsamm för oss.
Hon visade ingen kvarstående rädsla vid något moment (vilket är ganska vanligt för rottweiler nu för tiden, talade domaren om).
Men sen kom skotten.
Och jag hade även där befarat att hon kunde ja blivit skotträdd efter nyårsafton. Jag vet inte om jag har skrivit om det förut men för att göra en lång historia kort så åkte vi över torget vid tolvslaget på nyårsafton och Dolly fick syn på raketerna på himlen. Hon vart jätterädd av det hon såg men jag hade hoppats att hon inte kopplade ihop raketen med själva smällen.
Hon har iallafall inte visat någon rädsla för smällar sedan nyårsafton. Innan vi fick gå så satt Dolly i bilen medan 2 andra hundar gick MH och hon visade ingen rädsla när hon hörde deras smällar.
Men när det smällde under lek så avslutade hon leken och sprang till publiken och la sig under en sån där stege som hundarna klättrar på. Det tog en stund för mig att få igång henne igen och under nästa smäll gjorde hon samma sak. Där valde domaren att bryta för han tyckte att det var onödigt att skrämma henne mer.
jag har sett skotträdda hundar förr som är så rädda så att de vill krypa ur skinnet. Dolly var absolut inte så berörd. Hon låg under stegen och flåsade men annars var det ingen fara.
Hon fick 5:a på skott :(
Jag har inte tänkt tävla lydnad med henne så detta är ju ingen katastrof för oss men det är ju mer synd om Dolly. Varför i helvete skulle vi åka hem just på tolvslaget? Ingen av oss hade såklart en tanke på att Dolly skulle bli rädd för raketerna!
Jaja, nu är detta avklarat - det blev definitivt inte som jag hade hoppats på men nu är det som det är. För våran del är det ingen katastrof och skotträdlsa kan man ju träna bort om man nu vill engagera sig i det.
Inatt smällde de raketer i Grythyttan och då for Dolly upp och skällde innan hon kröp längst in under sängen och gömde isg =( Dagen innan MH sköt de också raketer, då låg hon på soffan, tittade ut genom fönstret och var helt oberörd.
Hade anmält oss till en inoff utställning i juni. Ville ställa ut henne och höra vad de sa om hennes storlek. Jag kommer dock inte att gå dit och riskera att bli diskad för att domaren får sig en utskällning.
Kanske i framtiden, om vi lyckas jobba bort det. Istället kör vi nu på som vanligt. Vi går på aktivitetskurs, Dolly och jag. Promenerar mycket.
Vi älskar våran lilla odåga ändå!!!
Trevlig sommar!
Tredje löpet.
Lite uppdatering från Grythyttan!
Vi är mitt uppe i Dolly´s tredje löp just nu, hon har slutat blöda men det betyder ju inte att löpet är över...det fick vi ju så bittert erfara när hon löpte förra gången (i oktober - precis när oscar var beräknad att komma)
Då trodde vi definitivt att löpet var över eftersom hon vart tokilsken så fort en hane närmade sig där hon nyss hade varit mer än villig att släppa till!
I vilket fall som helst så dög tydligen en tjusig unghane för huxflux så satt de ihop och tjuvparningen var ett faktum.
Vi fick ganska bråttom till veterinär för att göra abort då vi inte alls var sugna på en kull med blandrasvalpar lagom till jul. Läste att löpningen kan bli förskjuten efter en abort och det har den blivit nu för den kom 2 månader för tidigt.
Annars går det ganska bra med allting. Dolly vaktar sin nya flockmedlem ganska ihärdigt. Vem som helst får inte kolla ner i vagnen och när det var 2 gubbar här hemma och skulle kolla på fläkten så låg Dolly i 20 minuter bredvid Oscar och släppte inte den ena gubben med blicken.
Jag vet inte hur hon väljer ut sina offer men vissa tycker hon helt enkelt är ett hot.
Hon må vara alldeles för liten för att uppfylla normen men vaktinstinkten är det inget fel på! Det tycker vi såklart är bra!
I slutet av mars är det kursanmälan, då får vi se vad de ska ha för kurser och vilken vi ska gå. I maj är det MH.
Jag är dock lite nervös att hon har blivit skotträdd. På nyårsafton så åkte vi hem mitt på tolvslaget, Dolly satt i framsätet bredvid mig och fick syn på raketerna på himmlen. Hon vart så rädd. När vi kom hem sprang hon in och gömde sig under sängen resten av natten. Dagen efter var Peter ute med henne och hörde några smällar och då reagerade hon inte så jag hoppas att hon inte förknippar det hon såg på himmlen med smällar.
Det vore jävligt synd om de jävla raketerna har gjort henne skotträdd.
Det återstår att se!
För övrigt så längtar vi efter barmark och att köpa en skrinda som Dolly kan dra Oscar i. Jag tror hon skulle tycka det var kul med en sån uppgift!
Ha det gött!
Hej igen!
Nu har vi konstaterat att det inte bara vi som har dessa bekymmer.
Alla som skrivit verkar mer eller mindre ha det. Känns ju skönt - det betyder att det inte är vi som har misslyckats.
Känner igen en hel del av det ni skriver också. Precis som Disa så kan vissa personer få sig en närgången utskällning av fröken Dolly också. Ställer sig jättenära, glyser, skäller...och viftar på svansen.
De flesta blir ju såklart ganska rädda.....De ser ju bara den otäcka rottweilern...inte att hon viftar på svansen.
Mycket möjligt att detta är osäkerhet, men frågan kvarstår - hur ska man agera?
Det är ju en vakthund men det betyder ju inte att hon ska skälla ut egenutvalda personer som man möter eller som kommer på besök.
Då får vi snart inga besök längre.
Vi får väll träna och traggla på och hoppas att det är tonåren som spökar.
Det känns rätt viktigt att komma till rätta med det här för annars blir hon en sån där hund som får stanna hemma när man åker bort för att hon beter sig som en idiothund.
Återkommer snart!
Gott Nytt År
Gott nytt år och välkomna till världen får vi säga till de nya Chiltanavalparna. Kul med en ny kull på kenneln.
Skulle vara roligt att veta lite hur det går för er andra med valpar från F-kullen nu för tiden? Har ni också tonårstrotsiga odågor som däremellan är alldeles underbara?
Här kommer en rapport om Dolly iallafall.
-Vi har ju fått tillökning i flocken, en liten son vid namn Oscar. Det har inte varit några som helst problem med Dolly och Oscar. Hon bryr sig inte särskilt mycket om honom helt enkelt men letar efter honom om han sover på nått ovanligt ställe eller så. Jag brukar smyga på Dolly när jag har Oscar på golvet för att se vad hon ska göra. Hon brukar gå fram och ge honom en rejäl slick i ansiktet. Ingen större fara skedd liksom - om det inte är efter en kattskitsmåltid vill säga.
-Vi röntgade Dolly i början av december med resultatet:
Höfter: A
Armbågar: 1 (höger)
-Hon har blivit riktigt jobbig i bilen. Skäller och har sig när man passerar hundar, folk med rullator eller sånt och ibland också på plogbilen, fyrhjulingar m.m. Samtidigt som hon skäller viftar hon på svansen. Hur får man henne att sluta? Att skrika hjälper ju absolut inte. Om man kommer åt henne så man kan ta tag i henne så hjälper inte det heller - byrackan är helt oberörd.
-Samma problem kvarstår på promenader, särskilt om vi är i Grythyttan. Hon verkar tro att hon äger hela Grythyttan. Skäller och beter sig som en idiot när vi möter hundar och en del människor. Jag har ju som sagt provat ALLT så vitt jag vet men det blir inte bättre. Jag ska också nämna att det beror inte på att hon tagit över ledarrollen eller nått sånt. Jag förstår mig inte på hundar ibland. När jag tar fram dammsugaren flyr Dolly under sängen men Grythyttans största plogbil ska man jaga?! Hallå??!!!
Jag ska också nämna att jag tror inte att det beror på att hon är understimulerad eller att vi inte hinner med henne för hon får precis lika mycket motion som innan Oscar föddes. Dessutom så började detta innan han kom.
Är rottweiler såna här? Beror det på åldern eller har vi misslyckats brutalt trots tappra försök?
-På Hökmossens (hunddagiset) ringer de och frågar om inte Dolly kan komma och underhålla de andra dagishundarna för att hon är så snäll och går så bra ihop med alla hundar. Därför är det så tråkigt att hon håller på sådär så att folk som inte känner oss tror att vi har en cphund!
Det skulle vara skitkul om ni andra från kullen, eller med rottweiler överhuvudtaget kunde berätta om hur ni har det. Är era likadana? Beror det på åldern? Hur ska man gå till väga? Vad är vakt och vad är oacceptabelt beteende?
Jag vill gärna ha kommentarer från er alla som läser som har en rottis från F-kullen! Och som sagt, gärna andra också!
För övrigt är hunden alldeles för liten men alldeles underbar med en sjukt go "personlighet"!!!
Nu ser vi fram emot MH fram i vår!!
Lön För Mödan!
Man älskar den där hunden som om man själv hade fött den och gör allt för att den ska må bra och ha det bra.
I gengäld så får man ju vissa dagar bara skit tillbaka. Man kanske får jaga byrackan runt hela kvarteret, torka spyer på mattan, stå en halvtimme i spöregn för att den ska få ur sig några skitkottar, skämmas ögonen ur sig på promenaden för att den beter sig precis så som man försöker lära den att inte bete sig.
Men ibland så bara lossnar det och man börjar skönja ett resultat. Allt tjat, gnat, alla ryt, alla "FY", all irritation, all tid, varenda steg, alla pengar, alla konflikter, ja allting man har kämpat för visar sig INTE vara förgäves.
Man får lön för mödan helt enkelt! Som igår på kvällspromenaden som förflöt sådär perfekt som man önskar att varenda promenad kunde göra.
Inte ett enda drag i kopplet, inga utfall, fin kontakt, inget krångel.
Den lönen är värd mycket mer än den man får efter att man jobbat övertid varenda söndag hela månaden!
En ettåring i huset.
Som lägger hakan på sängkanten och stirrar på mig en decimeter från mitt ansikte när det är dags att morronkissa.
Som alltid väntar på mig på hallmattan när jag har varit borta och aldrig ställer till med nånting när hon är själv.
Som alltid är med på noterna och nyfiken på vart vi ska när vi åker eller går ut.
Som drar stock när hon sover, ja, snarkar som en hel karl. Som tur är inte hela tiden utan bara var tionde minut.
Som älskar fotbollar och kan springa runt i timmar och leka med en för sig själv.
Som kommer travande på 2 röda om hon hör ljudet av ett chips som krossar mellan tänderna.
Ja, jag skulle kunna skriva en hel novell om våran älskade ettåring.
Men det ska jag inte göra.
Hon är iallafall utan tvekan min allra bästa kompis och vi håller ihop de flesta av dygnets timmar, Dolly och jag!
Älskar verkligen våran lilla tjej! Är så stolt över henne (för det mesta)
GRATTIS på födelsedagen imorron, 2010-09-09:
Dolly
Betty
Lizzie
Disa
Fanny
Ozzy
Fender
Rocky
Nero
Olle
Texas.
Problem i tjockistider.
Hjälp mig med mitt för närvarande allra mest enerverande problem med min 1-åriga trotstik som kommit på att man inte alls behöver uppföra sig exemplariskt.
PROBLEM:
När: På promenader när vi möter hundar
Hur: Morrar och drar som en idiot mot den andra hunden.
Åtgärd hittills: Tar tag i henne ordentligt (kinder) och försöker att avleda henne men byrackan är totalt okänslig för allt vad kind-fy och strypkoppel heter.
Jag kanske även ska nämna att morret är ett busmorr och inget aggressivitetsmorr. Därmed inte mindre irriterande när jag står där med stor jävla mage och foglossning som bara värker när hon drar som en idiot. Inte heller mindre tråkigt eftersom folk med största säkerhet tänker antingen "ojojoj, så liten och redan ett psykfall" eller om mig att jag är en jävla djurplågare när jag ryter och tar tag i henne.
HUR SKA JAG AVLEDA HENNE? FÅ HENNE ATT SLUTA? BESTRAFFA? BETE MIG?
Det är en så in i helvete stark tjej trots sin ringa ålder och sin alltför lilla kroppshydda!!!
Ett annat problem är att hon tycks ha kommit in i värsta spökåldern. Vissa personer (främst män) kan bli utmorrade och utskällda när de ska hälsa. Detta trots att hon har hälsat på dem flera ggr förut. (hon morrar men viftar på svansen...detta är inte heller aggressivitet utan mer som osäkerhet från hennes sida).
Själv fick jag mig en jävla utskällning när jag kom ut ur duschen en kväll med morronrock på mig. Hon liksom springer fram och ställer sig riktigt nära och bara tokskäller.
Jag vill givetvis att hon ska vakta. Men om jag stannar och pratar med någon eller kommer och "tar över" vid grinden så ska det vara lugnt.
Ja, jag vill gärna ha tips och råd på hur jag kan gå till väga. Är det åldern? Går det över? Krävs det hårdare tag?
Hon är definitivt inte dominant ska jag också tillägga.
Trevlig helg!
Då och Nu!
DÅ var jag så liten och sängen såå stor!
NU gäller det att vika sig tills dom köper en större säng åt mig.
Då kändes nappen ganska lagom för min lilla gäddkäft.
NU föredrar jag betydligt större föremål.
DÅ var jag minstingen på Hökmossens som gjorde livet surt
för de äldre.
NU får jag själv offra mig för det har kommit nya minstingar.
9 månader i Grythyttan.
Från 3kg till 30 kg.
Attitydproblem..
Världens snällaste hund.
Går bra ihop med a l l a hundar.
Men det händer fortfarande att man får kämpa med hennes attityd.
Som när vi är ute och går och möter andra hundar. (på hemmaplan)
Då kan det ibland bli utfall och MoRR fast med vift på svansen.
Jag vill definitivt inte späda på fördomarna om Rottweiler som "psykhundar".
Om den andra hunden börja gräffla (vilket 8 av 10 hundar gör) så tycker jag inte att det är lika farligt om hon svarar lite som om det är hon som börjar. Hon SKA helt enkelt inte börja.
Det gäller att inte slappa till sig på uppfostringsfronten har jag märkt.
Bestämd och konsekvent - alltid.
Fan så svårt men ack så nödvändigt!
Har ni också trotsiga 10-månadershundar?
Det har kommit en gråhundsvalp till Hökmossens som Dolly leker jättebra med.
I början av september kommer det en Richbackbebis!
Ska bli så kul!
Lite bilder.
Dollan tigger minsann fint! Det är iallafall ett säkert sätt att ha koll på
vart hon befinner sig. Står det mat på bordet så sitter Dolly vid bordet
helt enkelt, med underbara, bedjande, bruna, hungriga ögon!
Dolly firade midsommar på Gastkullen.
Underbart fin utsikt....Ja, det som är bakom är också fint men det
var såklart rottisen jag menade!
Den här kökshandduken hängde på torkställningen en kväll i slutet
av juni.
Dolly låg under soffbordet och började morra helt plötsligt och helt
omotiverat. Hon fortsatte bra länge. Bytte plats till sin donut och fortsatte
morra. "Nu har det slagit slingt", tänkte jag ända tills Dolly sprang fram
till kökshandduken och skällde ut den. Först då trillade poletten ner
och vi fick oss ett gott skratt!
Våran goding med sitt stora ben som husse har köpt. Det är hon
mycket rädd om. Tog med sig in i sängen på natten och la det på kanten.
♥
Sommaruppdate..
Här i Grythyttan har vi det bra. Dock så var våran hund till salu imorse och även igår morse.
Vaknade runt 6 och bara pep och pep. Vi trodde såklart att hon var nödig och turades om att gå ut med henne men ingenting hände. Så har det varit de här 2 dagarna som skulle ha varit 2 sköna sovmornar.
Antagligen är hon väll så van nu när jag har jobbat förmiddag i några veckor och går upp kl.5.
Ett jävla baddjur har hon blivit. Från att ha varit en liten fegis som inte ville springa för långt ut till att simma som besatt - långt ut i sjön. Hon är så go när hon har hämtat tennisbollen och kommer snarkande, insimmandes med den. Dom små öronen guppar - hon är sjukt go!
Annars så börjar jag bli tjock men än så länge så är det inga större bekymmer. Dolly är ju som sagt hygglig och hjälper till att förbereda oss på vad som komma skall. :) Det är 14 veckor kvar och jag måste erkänna att jag längtar till hösten - precis som jag gör varje år! Älskar den där höga luften och hösten är såå fin!
Dessutom så slipper man alla äckliga djur som sommarn för med sig:
fästingar, blodiglar, mygg, knott, flugjävlar, huggormar, getingar m.fl.
Vi plockade 4:de fästingen på Dolly imorse - det är ju inte så farligt ändå. Tic Clip verkar göra viss verkan, dock inte 100%.
Annars så händer det inte så mycket. Dolly är trött efter dagis varje dag så hon sover mest när vi kommer hem. Det är knappt så att hon orkar hoppa ur bilen ibland. Dom har det så fint på dagis och kan strosa runt på gården och rota hela dagarna.
Fortsatt trevlig sommar!
Värme, MH och egenskaper.
Det är varmt och jobbigt för hundarna nu. Särskilt där bak i bilen - vi tackar gud för AC (fast egentligen borde man väll tacka den som uppfann AC´n istället)
Värmen resulterar ju i att man får tänka sig lite för vart man ska och om hunden ska få följa med. Hon har det ju bättre i en sval lägenhet medan jag handlar än i ett kokhett bagage liksom. Som tur är har vi vårat badland där vi svalkar oss varenda dag.
Såg att FilipstadsDisa hade vart på utställning. Synd att vi inte visste att det var, då hade vi också kunnat åkt dit och blivit 3:a :)
Det här med utställning var ju ingenting som vi hade tänkt ägna oss åt när vi köpte Dolly. Prova, såklart men inte hålla på med.
För min del så åker jag gärna på nån utställning då och då men jag anser att det finns bättre saker att lägga pengarna och tiden på och som både hunden och jag får ut mer av.
En kurs på brukshundklubben t.ex. Lägga lite spår. Köra lite agility. Träna lydnad. Ja, det finns ju hur mycket som helst man kan hitta på med sin hund.
För nån vecka sen så var det MH här på klubben. Jag skulle ha åkt dit och tittat på Tira när hon gick men jag blev sjuk så jag missade det. Synd, jag tycker verkligen att det verkar kul med MH och längtar som fan till den dagen det blir dags för Dollsan!
Vissa säger att det är bättre att vänta tills de är 1½ år med både röntgen och MH. Hur tänker ni andra göra?
Som det ser ut nu så kommer vi nog att vänta till våren med både röntgen och MH så hon får växa till sig lite mer. Dessutom så kommer jag vara stor som ett bergatroll till hösten.
I lördags var jag på klubben och skrev protokoll åt en domare på en lydnadstävling, elitklass. Det var riktigt kul att få sitta ute på plan och se hur det går till, de olika momenten m.m. Jag hade aldrig sett en lydnadstävling förr.
jag tror att det vore nått för Dolly...frågan är om det vore nått för mig. Det kanske blir nån lydnadskurs framöver och starta i nån lättare tävling. Det återstår att se!
Hon är fantastisk, våran lilla älskling! Jag älskar verkligen alla hennes (och rottweilerns) egenskaper om man då kraftigt bortser från hennes aptit på vidriga skitkottar och annat äckel!
Vi bortser från det, som sagt! Jag s e r liksom inte den döda råttans svans i min älsklingshunds mungipa! Jag känner inte kattskitsandedräkten efter hennes besök i rabatten och jag h ö r inte kraser när hon krossar en snigel mellan tänderna.
Jävla byracka :)
Tillbaka!
Inte vet jag om det är nån som kommer tillbaka hit men det märks väll!
Med tanke på att Dolly börjar bli så stor så händer det ju inte så hemskt mycket utöver det vanliga men lite finns det allt att skriva om ibland.
Detta har hänt den senaste tiden:
-Dollsan har börjat på dagis regelbundet eftersom jag har börjat jobba. Det går hur bra som helst. Hon är så underbar! Sköter sig exemplariskt, gör inget väsen av sig, går bra ihop med alla andra hundar. Hon har fått värsta bästisen och det är Tira - richbacken som jag har skrivit om tidigare. Det var Tira som Dolly tuttade på när hon bara var en liten, liten skit.
-Hon ÄLSKAR att skrota runt i vattnet nere vid huset. Än så länge så har hon bara gått i till magen men när det blir lite varmare i vattnet så ska hon allt få simma med sin tjocka matte!
-Vad är det för fel? Är era hundar också galna i att äta äckliga saker? Gräs, kattskit, sniglar, ruttna råttor. Hon snyter åt sig allt äckel och sen kniper hon ihop käften och sneglar upp på mig för hon vet att jag inte gillar det. Men jag vägrar att rota ut kattskit och råttor ur munnen på henne.
-Hon ligger nog på 30kilo sträcket nu skulle jag tro och har dragit ut på längden som bara den. Nu fattas det några cm på höjden och att hon blir en hel del grövre för att hon ska bli lite mer respektingivande och inte vara så förbannat söt bara :)
-En fästing har vi plockat hittills. Köpte ett TicClip (helt utan gift som bildar ett magnetfält runt hunden så att fästingarna inte känner av att de kommer och därmed inte hoppar på - har fått bra kritik ute i Europa och USA)
Det verkar funka bra hittills men man ska inte ropa hej! Än så länge har vi inte varit på de värsta fästingställena med henne så det kanske kommer.....men jag hoppas verkligen att det ska funka för det har ju just den effekten som jag är ute efter! Att fästingarna inte ens hoppar på hunden. Andra medel gör ju så att fästingen inte sätter sig fast men den kryper lik förbannat på hunden och sen hoppar den över till mig och sätter sig istället. hualigen, hemska tanke =)
-Jag känner igen det här som Fender-matte skrev om....Öppnar man kylskåpet eller knaprar på ett chips under matätningen så är det kört. Jag har lärt mig att inget sånt får vara på gång när Dolly ska äta. Hon missar ju inte direkt ett tillfälle till nånting smarrigare än fodret! Som sagt - girigare hund har jag aldrig träffat!!!!!!!
Men vi älskar verkligen den här hunden så otroligt mycket! Jag kan ju tacka en bruten arm för att vi har henne och så Ingela såklart, som godkände en invalido som köpare på sötaste minstingen!
Lite bilder ska jag bjuda på!
Mina älsklingsgrisar!
Kennelmatte Ingela!
Såhär kan man se ut när man är sugen - lägg märke till drägglet!
Har fått en grind så jag kan vakta mot kattasen!
Här skrämmer jag bort en jävel!
En del av Chiltanasgäng!
Tigger inte, tittar lite bara! Kontaktsökande!
Hittade en gamal kaka på armstödet! Det försvann fort!
Världens goaste rottistjej!
Sötsötsötsötsötsöt!
Hemsida
Isåfall kommer jag fortsätta med den.
Adress:
www.123minsida.se/fightingxl
Hälsningar från Grythyttan...
jag vet inte hur många gånger jag har fått skotta här utanför med en helgalen rottweilerkäft i skyffeln.
med en arm, dessutom. min vänsterarm kommer vara stark som fan innan det här är över.
snön tar liksom aldrig slut.
inte Dolly emot för hon är tokglad över att få dyka runt och gräva i skiten.
för min del gör det inget heller, jag bekymrar mig mest för hur det kommer bli när allt det här ska bort.
veckorna flyyyger fram - inte mig emot, vi har ju vår i sikte och förhoppningsvis läkning av arm också.
vi anmälde oss som sagt till Borlänge också. Kunde inte motstå när det gick upp för mig att det bara är underbara rottisar som kommer delta. vi slipper alla pudlar och chiuauor... :)
Så det blir utställning 2 helger på rad för oss.
Lite överdrivet kan ju tyckas, det är ju ingen utställningshund vi vill ha i första hand och lilla Dolly är ju bara 5 månader.
Men nu föll det sig så att Örebroutställningen och rottisgrejen är 2 helger efter varann och då är det som det är.
Hoppas att det kommer många rottisvalpar till Borlänge så att vi får se hur våran kull står sig i konkurrensen..
Inatt var Dolly jävligt billig efter att hon pipit 3 gånger för att hon var skitnödig.
När jag stod där ute i snöstorm och morronrock mitt i natten som en idiot så sprang hon bara runt och grävde och lyssnade efter en massa ljud som absolut inte fanns.
Åhhhh, frustrerande!! Tillslut gick jag ju in för man kan ju inte stå där hur länge som helst....men det resulterade ju bara i att hon pep efter en stund igen.
Deras pipningar som låter som en osmörjd ladugårdsdörr är ju inte världens mest efterlängtade ljud mitt i natten precis.
Tredje gången gillt så drog hon äntligen ur sig så vi fick sova nån gång!
Dolly´s mentor, richbackTira.
mammaTrixi - Dolly får gärna bli lik henne, hon är så fin!
Dollys första möte med syster Betty.
Borlänge igen...
Hoppas att det kommer måånga!
Såhär kan man göra om man inte är medlem i klubben men vill vara med på utställningen.
1.Bli medlem i rottweilerklubben fort som satan.
2. Fyll i onlineanmälan (länk på Ingelas sida)
3. Där man ska fylla i anmälningsnummer, skriv : 00000
4. Skriv ut kvitto på inbetalningen och ta med till utställningen.
Hon som tar emot anmälningarna är beredd på att det kommer såna anmälningar från oss!!
Kom, kom, kom - allihopa!!!
rottweilerspecialen?
det var lite kul för vi hade precis pratat om det...
nu måste man ju vara med i rottweilerklubben och det har inte vi blivit än..
håller på och luskar i om man kan bli blixtmedlem och fort som fan få reda på sitt medlemsnummer.
har blitt medlem men tydligen tar de bara förfrågningar per mail...
återkommer om hur det går...
vilka ska dit?
