Dolly

innan en natt ens börjar så ska man ju somna.
i mitt fall är detta tämligen svårt för närvarande.
jag har nämligen en sjuk karl som har lagt sig till med värsta sortens snark.
ett högljutt, gurglande, snorigt, hackande, vedervärdigt snark.
i vanliga fall duger en knuff och sen gäller det att hinna somna under uppehållet som brukar vara i några minuter.
nu exsisterar inga uppehåll.
när jag väl hade somnat så var detta för att snart slå upp mina blåa igen.
klockan stod på 02.00 - kissning med Dolly.
01.58 vaknade jag av ett pip.
Dolly stod bredvid sängen och hade precis pissat en pöl.
höjden av min vanliga otur.
jag gick ändå ut för att snart gå in med en opissad hund.
försökte somna om i snorsnarket.
hör snart att dolly ligger och smaskar högljutt på nånting.
orkar först inte bry mig men snart ser jag framför mig en död hund
som har slukat mina värktabletter eller nått.
bökar mig upp (med min äckligt handikappade arm) och finner min älsklingshund dolly
ivrigt smaskande på en av sina egna gamla skitkottar.
äckliga kottar som hon tydligen har lagt nån gång när jag lyckades sova.
avlägsnade givetvis den halvätna skitkotten.
försökte somna om igen.
knuffade hundra gånger ungefär innan han tröttnade och gav mig en utskällning.
den 15 november börjar bra, torka hundpiss, skitkottesmask och utskällning.
utskällning nummer ett kan dock tilläggas.
efter 3 timmar var det snarkarns tur att rasta byrackan.
jag vaknar av några höga svordommar.
lyssna på denna dödssynd.
klockan 2 på natten när jag yrvaken var ut med dolly,
så jag ja G L Ö M T att lägga ur hennes bajspåsar ur min jackficka.
jag hörde hur han svor och sa fula ord om mig när han inte hittade dom...

nu är det söndag morron och här sitter jag, en enarmad, halvt handikappad matte, efter 15 minuters rastning utan nått resultat.
livet är inte underbart alla dagar!!!